Ventilationssystemets lufttäthet även i ett väl monterat kanalsystem kan läcka ungefär 5 % av luftflödet ut. I ett mycket förgrenat system med rektangulära kanaler kan läckaget bli 10 % trots noggrant utförande. Otätheter uppstår i skarvar och fogar särskilt , montören har haft svårt att komma åt att täta efter håltagning eller efter flyttade kanaldelar. Tätheten ändras med tiden och även om systemet är mycket tätt från början uppstår läckage efterhand, t ex om det utsätts för stötar. Om kanalerna läcker mycket behöver mer luft än nödvändigt behandlas i aggregatet. Luftbehandlingsaggregat och kanaler blir därmed onödigt stora, fläkten måste arbeta lårdare, mer luft ska värmas eller kylas och driftkostnaderna ökar. Om kallare luft sugs in i frånluftskanaler försämras dessutom värmeåtervinningens effektivitet. Otäthetema alstrar också att störande väsljud.

Ventilationssystemets lufttäthet anges med läckfaktorn i l/s,m² som uttrycker totalt luftläckage dividerat med total mantelarea vid ett visst provtryck i systemet, vanligen 400 Pa. Kanaltäthet delas in i klasserna A, B, C, D där klass D är tre gånger tätare är klass C, klass B är tre gånger tätare än klass A, osv. Klassningen avser hela ventilationssystemet, inte enstaka delar. Luftläckagets storlek på beror på omslutningsarea, tryckskillnad till omgivning och otätheternas storlek.

Enligt svensk praxis används
*  täthetsklass A om kanalerna är synligt förlagda i betjänad lokal
*  täthetsklass B för rektangulära kanaler och för cirkulära kanaler med mindre omslutningsarea än 20 m²
*  täthetsklass C för cirkulära kanalsystem med en omslutningsarea som är större än eller lika med 20 m²

Här kommer ett exempel där leverantören anger täthetsklass på enskild produkt, täthetsklass på en böj (Typgodkänd i högsta täthetsklassen (klass D).